Igår så gick jag ut

Jag jobbade ett helt vanligt arbetspass med undantaget att vi igår hade grillade skaldjur på menyn. Det började långsamt och lite oroligt, grillen var ju tänd jag menar det är kul om den används. Den änvändes och för första gången sen i våras så satt jag i jacket. Det va kul. Man glömmer hur kul det är för fan va kul det är. ”Tio hela dagen” skriker jag ut i restaurangen, det stämde inte det va egentligen sju men jag kände av att 920 var påväg att beställa ett par platåer. Dem drack mersault. 

Jag klev 23:30 som det stod på schemat, längesedan det hände. Det har varit en lång sommar. Lång för att den har varit för enkel, det finns inget långsammare än trygghet. Jag satte mig i baren fyra stolar bort från en provjobbare som hade varit hos oss. Orkade typ inte. En kollega mjölkar ut en öl ur kranen, jag dricker inte så mycket öl längre. Mina vänner kommer in och är mer än lätt berusade redan, min syster också. Hon har med sig väldigt mycket vänner som inte får komma in om inte jag pratar med vakten. Sen sitter all där, jag va själv i tre minuter när jag bytte om och det va skittråkigt. Nu har jag kul.

Vi snackar om min framtid, ett ämne jag gillar lika mycket som hatar. Sen går vi upp. På övervåningen är det fest och dött på samma gång och jag inser att det är höst. Kalla det vad du vill, tjejnyår, bakisångest eller att ”ta tag i mig själv” men jag beställer vodka soda. Inte ens Limejuice hittar ner i våra glas, nu är hösten här. Jag och en lagom nära kollega snackar om vilka nissar som ligger med vilka och märker att båda har fått höra ett rykte som tyvärr stämmer. Vi pratar inte om det. Min syster har extremt kul, på nåt sätt så hittar hon in i båset och lägger upp en låt av artisten peggy gou på kö. Hennes förvirrade medspelare väntar tills hon är tillbaks bland sina vänner innan han sätter den rakt i krysset. Stämningen är.

Här någonstans så slutar mina minnen vara krispiga så jag hoppar över timmarna 01-05, ingen vill höra det. Jag sitter nu på Hornsgatan på en restaurang jag inte varit på än. Det är en populär restaurang belägen typ sexton meter från fel sida av söder. Det är skönt med Söder att man kännner direkt vart det egentligen slutar, efter den indiska restaurangen bredvid mig. Planlöst försökte jag hitta nåt att beställa men det gick inte, pad thai är inte en personlig favorit dagen efter fördärv. Allt står på thai och jag blir förvirrad till den graden att jag vill gå. Då säger han det. ”jag skulle ta nudelsoppa men det verkar bara vara jag” Jag älskar honom, mer än min mamma. Efter att ha satt mig på deras uteservering så tar det ungefär fyra minuter och jag hinner få en klapp på axeln av den fina mannen innan maten anländer. Den är god och jag känner känslor igen.